Ulf Nilsson - Smålands Reseservice
ulf.nilssonguide@comhem.se
070-5123988

Ulf Nilsson - Guide & Reseledare

Efter att jag själv besökt Vietnam 1975 och Kina 1975 & -78 började jag som reseledare till Kina
1980. 
I Kronobergs Guideförening fick jag 1984 grundutbildning för resor i Småland. 


Under flera år arbetade jag som guide och reseledare parallellt med annat yrkesarbete. Jag har
också arbetat som lärare i turism och utbildat nya guider.
 
Nu har jag en lång erfarenhet av resor, guideuppdrag och föreläsningar. Under årens lopp har jag skaffat mig kunskap om flera länder, men med tonvikt på Kina, Vietnam och Sverige. Resor är nu mitt heltidsarbete som jag bedriver i min firma Smålands Reseservice.

Mina resor bygger på mitt eget intresse för dess länder; dess människor, historia och samhällsut-
vekling. Med mer än 30 års erfarenhet jag valt ut det bästa i denna del av världen.

Jag vill ge mina kunder en rik reseupplevelse:

  • En välarrangerad resa
  • Gedigen och allsidig kunskap om resmålet
  • Stimulans och avkoppling

Resegaranti: Vid arrangemang längre än 24 tim, samarbetar jag med olika arrangörer av paket-
resor, som ställer Resegaranti.

 

VARFÖR BÖRJADE JAG RESA TILL KINA, VIETNAM.......

På 60- talet blev jag alltmer intresserad av utvecklingen i världen. Det var apartheid
i Sydafrika, diskrimineringen av svarta i USA, militärdiktaturer i Latinamerika.
Efterhand blev det Vietnamkriget som fångade alltmer av mitt intresse och jag blev
aktiv i opinionsarbetet mot kriget och var med i Växjö FNL-grupp men blev även
invald i förbundsstyrelsen.

På våren 1975 blev FNL-grupperna i Sverige inbjudna att skicka en delegation till
Vietnam. Det var i februari-april som jag och 3 andra aktiva reste till Vietnam 
det som i många avseenden blev mitt livs största reseupplevelse.

Vi och våra vietnamesiska värdar

 Även om kriget började lida mot sitt slut och USA slutat bomba samt dragit tillbaka
sina stridande trupper så fanns det inte så många möjligheter att ta sig till det som
då kallades Nordvietnam.

Därför åkte vi Transsibiriska järnvägen från Moskva till Peking/Beijing i Kina. Det var
min första omtumlande kontakt med Mittens Rike, mer om det senare!

Vi fortsatte med flyg Peking – Hanoi där vi togs emot av våra vietnamesiska värdar
som var från det kommunistiska ungdomsförbundet.

 Under 3 veckor besökte vi olika platser i norra Vietnam, vi såg bombskador på
bostäder, sjukhus och flodvallar. Vi besökte jordbrukskooperativ och fiskare vid
kusten och såg naturligtvis mycket i Hanoi.
    
Bombat sjukhus i Hanoi 1975               Bombad fabrik 1975

Vårt program var styrt av värdarna men gav ändå en bild av landets och folkets lev-
nadsvillkor, det var fattigt men det fungerade. Vi hade flera intressanta samtal med
våra värdar då vi märkte att vi inte hade samma åsikt om bl.a. Sovjets agerande.
Vi i den svenska FNL-rörelsen hade ju demonstrerat mot Sovjets invasion av Tjecko-
slovakien och var allmänt kritiska mot Sovjet och Östblocket. Vietnameserna var
måna om att få stöd från alla, både Sovjet och Kina som då var i konflikt med
varandra, men vi märkte att de lutade åt Sovjet som de väl tyckte gav dem mest
stöd, vilket märktes än mer efter krigsslutet. Det måste ha varit en chock för många
i Vietnam när supermakten Sovjet 15 år senare ramlar ihop!

De starkaste minnena är alla unga människor vi träffade, oftast i vår egen ålder,
dvs. 20-25.
         


Speciellt minns jag när vi var vi kusten, den s.k. Halongbukten med sin fantastiska
skärgård. Där hade var ett läger för unga fiskare, man roade sig, diskuterade politik
och gjorde båtturer. Helt utanför programmet tog vi fyra en egen promenad utmed
stranden. När vi passerade en gammal djonk blev vi inbjudna på lite té. Det var
ungdomar från lägret som spelade gitarr och sjöng samt lagade mat över öppen eld.

 Det allra mest spännande var när vi gjorde ett 4 dagars besök i Laos. Ursprungligen
skulle vi ha besökt områden i Sydvietnam som behärskades av gerillan men utveck-
lingen där tillät inte det. Nu när USA slutat bomba och dragit tillbaka sina trupper så
ramlade den USA-stödda regimen i Sydvietnam ihop så snabbt att utvecklingen var
lite kaotisk. Inte ens gerillan och Nordvietnam hängde med!

Vi fick då, efter lite tjat, besöka grannlandet Laos. Där hade ju pågått ett krig som
liknade Vietnam och mellan gerillan i dessa två länder fanns ett nära samarbete.

Gerillan i Laos kallades Pathet Lao och leddes av ”röde prinsen” Suphanouvong,
släkt med den dåvarande kungen av Laos.            

På morgonen när vi skulle åka var jag magsjuk men jag tänkte att jag kanske aldrig
mer får chansen att besöka Laos så jag knep ihop och hängde med! Det blev en
väldigt skumpig resa i obekväma jeepar på slingrande bergsvägar över bergen till
Vieng Xay i Laos.

Vieng Xay marknadsförs idag i turistreklamen som den ”gömda staden” där den ligger
i bergen strax väster om gränsen till Vietnam.

Under krigets dagar fanns här ledningen för gerillan, de personer som från sommaren
1975 lade grunden till den nuvarande regimen i ”folkdemokratisk republiken Laos”.

 När vi kom dit i början av april -75 höll man precis på att flyttat ut från de grottor som
bergen är fulla av. Dessa grottor hade varit skydd mot USA:s och dess allierade i Laos
kungaregim som bombade gerillan.

Vi såg tryckeri, medicintillverkning och teletekniskverkstad i dessa grottor! 
     

   

En kväll var det fest i den största grottan. Där var vi tillsammans med kanske 150
laotier och såg en dans- och musikuppvisning. En man bredvid mig berättade att han
hade skrivit en del av musiken. Det visade sig vara kulturansvarige inom gerillan,
kanske den blivande kulturministern?! Vi blev uppbjudna att tillsammans med honom
och andra delta i en traditionell Vong-dans på scenen där vi sökte hänga med i
svängarna och det gick ganska bra!  


 Detta är naturligtvis bara ett litet axplock av allt vi upplevde under dessa 3 veckor
men den 9 april var det dags att vända hemåt. Vi tog nu tåg i nästan 3 dygn från Hanoi
till Beijing. Istället för att fortsätta direkt vidare så fick vi chansen att stanna en vecka
i Kina. Jag förstod det inte då men denna vecka fick stor betydelse för min framtid,
annars hade jag inte haft mina resor och denna hemsida!

 Visst hade jag hört om Kina, Mao och Kulturrevolutionen innan men jag hade inte
någon djupare insikt, det var Vietnam som upptog mitt intresse!

Det var sannerligen omtumlande att uppleva detta Kina, kulturrevolutionen hade
visserligen avslutats officiellt men präglade fortfarande landet och Mao levde. Vi upp-
levde dock inget kaos eller massdemonstrationer av rödgardister, istället var det be-
stående intrycket ett fattigt land som fungerade och jag minns väl att jag tänkte:
”detta är ett land på väg framåt – uppåt”. Ett omdöme som jag inte haft anledning
att ångra.

Självklart kan en vecka i Beijing, hamnstaden Tianjin samt landsbygden inte ge någon
säker bild av detta jätteland men bilden var inte helt fel. På Nationella folkkongressens
möte i januari 1975 hade, på initiativ av Mao, premiärminister Zhou En-lai lagt fram för-
slaget om de ”fyra moderniseringarna”. Med detta menade man modernisering av jord-
bruk, industri, vetenskap-teknik och försvaret.

Men det blev inte så mycket av moderniseringen för Zhou En-lai och Mao dog båda 
1976, och då försökte de fyras gäng ta makten men arresterades och 1978 är det
Deng Xiao-ping som inleder reformpolitiken som nu drygt 30 år senare nästan helt har
ändrat Kina.

Mao såg alltså behovet att modernisera Kina men på ett sätt som också innebar ut-
veckling av den sociala tryggheten.

Nu blev det Deng som genomförde moderniseringen på ett marknadsekonomiskt sätt
vilket skapat enorm tillväxt men också enorma klyftor i samhället. Att utjämna dessa
är en av Kinas största utmaningar om landet ska utvecklas vidare under 2 000-talet.

 Beijing på våren 1975 var en stad där bebyggelsen helt dominerades av de låga
hutongerna (små gårdar), där vi utlänningar väckte enorm uppmärksamhet. Jag minns
att jag köpte frukt i en affär. När jag handlat och gick ut följde alla andra kunder efter
för att titta på mig, denna underliga varelse!

På gatorna fanns knappt en enda bil, cyklarna dominerade helt. På kvällen var det
mörkt, ingen neonbelysning, det kändes som en småstad. De få taxibilar som fanns
stod alla vid hotell Peking. Vid kinesiska muren fanns inte en enda försäljare, man
kunde inte ens köpa ett vykort, och längs gatorna ingen reklam. 

Vi besökte jeepfabriken ”Östern är röd” där jag noterade det dåliga arbetarskyddet, jag
arbetade ju själv inom verkstadsindustrin på den tiden och blev senare skyddsombud.
Efter reformerna inleddes -78 kom denna fabrik att tillverka äkta Jeep modell Cherokee
i samarbete med amerikanska Chrysler och gör så nog än idag.

 Vi besökte även jordbrukskollektiv och textilfabriker där vi pratade med bönder och
arbetare som gav personliga och intressanta redogörelser.

 

För mig som visste väldigt lite om Kinas gamla historia blev besöken på Muren,
Sommarpalatset, Förbjudna staden och en av Minggravarna en stor upplevelse och
början på ett livsintresse för denna 4000 år långa historia som det stod så lite om i
historieböckerna när jag gick i skolan och kanske än idag?! Detta om ett land med 1/5
av jordens befolkning och världens näst största ekonomi.

Innan vi tog transsibiriska järnvägen tillbaka shoppade jag lite: en jacka, keps och lite
blåvitt porslin. Affärerna var få och utbudet begränsat, en enorm kontrast mot dagens
överdrivna utbud. Men vi stannade ju några dagar i Moskva på utresan och jag kunde
då konstatera, liksom vid kommande 6 resor med tåg till Kina, att utbudet var bättre än
i Moskva!

 Efter alla dessa upplevelser i Vietnam, Laos, Kina och Sovjet, med bl.a. 20 dagar på
tåg var vi tillbaka i Sverige den 27/4 och 3 dagar senare tog Vietnamkriget slut! Jag
blev sen medlem av Svenks-kinesiska föreningen och deltog i studiecirklar om Kina.
Med denna förening återvände jag sen till Kina för en 3 veckors studieresa.

Efter den resan trodde jag inte jag skulle återkomma till Kina men samma år inledde
Deng Xiaoping den stora omvandlingen av Kina. Ett resultat av reformerna var sats-
ningen på turismen i Kina. Den resebyrån för medlemmar i Svensk-kinesiska före-
ningen som jag åkte med 1978 började då gå ut till allmänheten med Kinaresor. Det
visade sig finnas ett stort uppdämt intresse så 1980 hade resebyrån fler grupper än
man hade reseledare. Då ringde telefonen hemma hos mig och på den vägen är det!

Gå till sid-start